Norma Oryx 30-06 Springfield 10.7g
Avstånd
Sårkanal
Penetration
Knall-och-fall
Att jaga bäver har blivit allt vanligare i hela världen. Historiskt sett jagade pälsjägare och jägare regelbundet bävrar för deras skinn, vilket ledde till att bestånden minskade kraftigt. Efter längre perioder av restriktioner av både pälshandel och bäverjakt har bäverpopulationen återvänt till många områden och är på uppgång. Därför kan många jägare nu ta del av de fantastiska jaktupplevelser och utmaningar som bävern medför. I denna artikel kommer vi att ta upp en del av den grundläggande information och kunskap som en bäverjägare bör ha med sig ute i naturen.
Sammanfattning av allmän information om bävern som villebråd och användbar kunskap som en bäverjägare bör ha för att kunna jaga detta mycket utmanande djur med framgång.
I detta avsnitt kommer vi att tillämpa det vi har lärt oss om bävern för att ge dig en gedigen taktisk grund för din egen bäverjakt. Vi kommer också att diskutera användbara redskap och utrustning för bäverjakt.
Vi hoppas att du ska tycka att denna artikel är hjälpsam och trevlig att läsa.
Det finns två bäverarter (”Castor” på latin), amerikansk bäver och europeisk bäver. De båda arterna är ganska lika och har introducerats som främmande arter i olika geografiska områden. De är den näst största typen av gnagare i världen och lever ett halvakvatiskt liv längs med sjöar och floder. Det intima förhållandet till vatten innebär att bävern har utvecklat egenskaper som gör den till ett enastående vattendjur. Fötterna har simhud och näsborrarna och öronen kan stängas. Ögonen är försedda med genomskinliga ögonlock så att bävern kan se under vattnet, även om synen inte är ett av bäverns starkaste sinnen. Det kanske viktigaste för jägare att notera är att bävern kan stanna under vattenytan i upp till 15 minuter och att den snabbt dyker ner i djupet vid minsta misstanke om inkräktare.
Båda bäverarterna väger mellan 10 och 30 kg, vilket kan vara en ganska svår vikt att bära runt på – särskilt när de är våta. Bäverkött ses som en delikatess i vissa länder, medan man i andra länder rynkar på näsan åt det. Som med de flesta vilda djur är nyckeln till en välsmakande måltid hur köttet hanteras och tillagas. Två andra utmärkande egenskaper är tänderna och den paddelformade svansen. En bävers tänder växer kontinuerligt under hela dess livstid och deras berömda, outtröttliga arbetsmoral har förklarats med att de måste fila tänderna mot trädstammar. Tänderna utgör en mycket speciell trofé om du lyckas döda en bäver när du jagar. Även svansen är en intressant aspekt. Den används som en varningssignal när bävern upplever en akut fara för sig själv och andra bävrar i närheten. Genom att slå svansen mot vattenytan varnar den omedelbart alla i närheten för hotande rovdjur. Även svansen är en fin trofé och en symbol som du kan minnas din jakt med.
Bävertrofé
Bävrar både i Europa och Nordamerika har jagats aggressivt för sina pälsar – som är några av de tätaste pälsarna i hela djurriket – och för sina speciella körtlar som kallas gällpungar. Dessa körtlar utsöndrar ett mycket illaluktande ämne som kallas bävergäll och som bävern använder för att doftmarkera sitt revir. Detta ämne används än i dag av människor för att framställa parfymer men har traditionellt sett också använts som en ingrediens i mediciner. Det som förmodligen är viktigast att veta som jägare är att du absolut inte bör skada dessa körtlar när du hanterar en fälld bäver. Lukten av bävergäll är stark och extremt svår att tvätta bort från utrustning eller kläder som den kommer i kontakt med. Man måste därför vara extra uppmärksam när man flår bävern. Belöningen för en varsam hantering av detta område är en obesudlad bäverpäls som du kan behålla för dekorativa ändamål eller lämna in till skräddaren. Eftersom bävern är semi-akvatisk måste den kunna hålla sig varm även i kalla och våta förhållanden, vilket dess päls med upp till 10 000 hårstrån per kvadratcentimeter klarar av. Det betyder också att det finns en ganska tjock hud och en del fett att ta hand om. När man flår en bäver är det en bra idé att ha med sig en mindre kniv och framför allt en bra knivslip.
Som ett litet tillägg bör nämnas att bävrar numera betraktas som "minst oroande" på listan över utrotningshotade arter och att många områden nu står inför överpopulationsproblem.
Bävrar lever i familjegrupper som kallas bäverkolonier. Denna grupp består av ett vuxet bäverpar och deras avkomma som kallas årsungar och fjolårsungar. Bävrar är monogama och arbetar och uppfostrar sin avkomma tillsammans. De markerar även sitt revir tillsammans. Detta gör det mycket svårt för jägaren att avgöra könet på en bäver i hens sikte. En allmän tumregel är att föräldrarna gör det mesta av arbetet medan fjolårsungarna hjälper till och uppvisar ett mer lekfullt beteende när de lär sig de färdigheter som krävs för att starta en egen koloni. Årsungarna söker skydd inne i hyddan under större delen av tiden. Bävern är en så kallad nyckelart i sitt ekosystem, vilket innebär att den har en djupgående effekt på den omgivande naturliga livsmiljön och de arter som finns där. Detta innebär naturligtvis att jägare måste tillämpa ansvarsfulla djurförvaltningsstrategier när de jagar bäver för att inte rubba ekosystemet. I områden där bävern inte har några naturliga rovdjur är det också viktigt att jägaren pliktskyldigt gallrar ut antalet bävrar eftersom de lätt kan överväldiga ett område om de lämnas okontrollerade.
Det är inte särskilt svårt att ta reda på om det finns en bäverkoloni på ditt område eftersom de bygger strukturer som kan vara ganska imponerande i både storlek och omfattning. En bäverkoloni skapar i huvudsak två typer av strukturer: dammar och hyddor. Hyddorna byggs vanligtvis i närheten av dammen. Många kolonier måste faktiskt bygga en damm innan de kan bygga en hydda om det inte finns något stilla vattendrag i närheten. I sådana fall bygger kolonin ett tillfälligt skydd medan de arbetar på sin damm. Det gör de på hösten när dammbygget vanligtvis är färdigt eftersom hyddan främst tjänar till att skydda bäverkolonin från den hårda vintern. Man kan lätt skilja mellan en permanent hydda och ett tillfälligt skydd utifrån konstruktionens storlek. Bäverstugorna har en ganska komplex invändig arkitektur även om de inte ser ut som mycket mer än en hög med pinnar från utsidan. Ingången och utgången ligger vanligtvis under vatten och leder upp till matplatsen och en boningskammare som ligger ovanför vattenytan. Hyddan har ett huvudsakligt ventilationshål vilket ger hela strukturen ett tältliknande utseende. Detta är dock inte den enda ventilationskällan eftersom bävern fyller och täpper till hålen mellan pinnarna på hyddans tak med lera och bråte som på ett naturligt sätt bildar små ventilationsfickor. Bäverns arbete med att täta hyddans översta del utgör också det bästa sättet att upptäcka en aktivt bebodd bäverkoja eftersom man ser lermarkeringar från utsidan. Om det inte finns några synliga markeringar på toppen av hyddan är det ganska säkert att dra slutsatsen att hyddan har övergivits eftersom regnet sköljer bort lera och bråte och ingen bäver har varit där för att ersätta det.
Reviret är mycket viktigt för bävrarna eftersom de lägger ner mycket energi och resurser på det. Även om bävrar är oerhört skygga så kan de även vara aggressiva. För att undvika konfrontationer tillämpar bävrarna en beteendestrategi som på engelska kallas ”dear enemy effect" där dofter från nära grannar är mer bekanta än en främmande bäver som vandrar in på reviret. Detta beteendemönster kan hjälpa jägaren att avgöra vilken bäverindivid hen har att göra med för att undvika att en viss koloni gallras ut för snabbt. Om du får syn på en grupp bävrar kan du vara ganska säker på att de tillhör samma koloni och att de kommer att vara bosatta på just det området under hela jaktsäsongen.
Nu när vi har fått lite bakgrundsinformation om bäverns beteende och livsmiljö kan vi diskutera grunderna för hur du ska tackla en bäverjakt. Som med alla framgångsrika jaktäventyr börjar det hemma med en bra plan och bra utrustning.
Eftersom bävern är så starkt knuten till vattenområden kommer du troligen att behöva ett par ordentliga vattenavvisande kängor. Även om det är svårt att förfölja en bäver är det mycket sannolikt att du kommer att stöta på mycket vatten under alla typer av bäverjakt. Bävrar kan känna vibrationer i marken, ungefär som en seismisk sensor, och dina fotsteg på fast mark orsakar små vibrationer som når bävern när den simmar i det närliggande vattnet.
Vattentålighet i allmänhet är bra för all din utrustning och alla dina kläder eftersom det är högst troligt att du måste ta dig igenom våt terräng eller utstå en och annan regnskur när du är ute på jakt. Bävrar har som sagt dålig syn – kamouflagemönster är alltså inte till någon större hjälp. Du kan komma mycket nära en bäver om den inte har känt din doft eller hört dig. Det kan vara värt att testa kläder med någon form av doftblockerande teknik men den bästa möjliga strategin är att planera jakten med vinden i åtanke. Beroende på terrängen kan det vara tillrådligt eller nödvändigt att ha någon form av båt eller vattenfarkost. Bävrarna uppehåller sig vanligtvis antingen i sina hyddor, vid dammen, vid en ätplats eller på väg mellan dessa platser. Bävrar gillar inte att färdas långt på land eftersom de då är mest sårbara för attacker från rovdjur. Ibland bygger de till och med en vattenkanal. Det betyder att du sannolikt kommer att tjäna på att färdas en bit över vattnet också för att hitta en bra plats att jaga dem från. Eftersom bäverns första instinkt när den stöter på ett hot är att söka sig till vattnet kan det vara en ovärderlig säkerhetsåtgärd att ta med sig någon form av utrustning som gör att du kan färdas på vatten om du behöver hämta en skjuten bäver i vattnet eller genomföra en sökinsats.
Eftersom bävrar i huvudsak är nattaktiva och extremt uppmärksamma djur behöver du troligen bra optik. Både kikarsikte och kikare ska kunna fungera i gryningens och skymningens svagare ljus för att ge dig de optimala förutsättningarna för ett säkert skott. Beroende på lagstiftningen i ett visst jaktområde kan det vara olagligt att skjuta före eller efter vissa tider på dygnet. Kontrollera därför alltid de lokala riktlinjerna.
Bävrar är, liksom de flesta gnagare, tuffa djur. Även om den är liten till storleken kan en bäver som har sårats dödligt ändå nå vattnet och dyka ner under ytan. I dessa situationer är det ofta osannolikt att du kommer att kunna hitta den eftersom den kommer att dö under vattnet, sjunka till botten och stanna där. Därför är det viktigt att inte låta sig luras att välja en för lätt kaliber. För att bävern ska få ett så snabbt avslut som möjligt är det klokt att använda någon form av snabbt expanderande kula som ger en rejäl hydrostatisk chock. Det finns olika regler runt om i världen kring vilka vapen som är tillåtna för bäverjakt. I Sverige är till exempel en kula på 3,2 gram (eller 50 grain) med en energi på minst 800 joule på 100 meter ett minimikrav. Att välja en större och kraftfullare patron är ingen dålig idé. Någon av 6,5 mm-kalibrarna som 6,5 Swedish Mauser eller 6,5 Creedmoor ger förmodligen den bästa balansen mellan snabb, effektiv knall-och-fall-verkan och överdriven kraft. Även den anrika storviltkalibern 30-06 Springfield eller 308 Winchester är utmärkta val, särskilt för större bävrar. Med bra skottplacering behöver du inte oroa dig för att bli överväldigad eller för att djuret ska få alltför dramatiska skador. Bävrar är robusta och tåliga varelser.
När det gäller kulor finns det många olika varianter av expanderande kulor. Om du föredrar en ballistisk spets är Norma TIPSTRIKE och ECOSTRIKE utmärkta kandidater. Eftersom bävrar lever i akvatiska habitat kan det vara ett lagstadgat krav och ett medvetet val att använda en blyfri expanderande kula som ECOSTRIKE. Om blykulor är lagliga i ditt område erbjuder TIPSTRIKE den mest hydrostatiska chocken för maximal stoppkraft. Om en högre vikthållning är viktig är även BONDSTRIKE och ORYX utmärkta val.
Som på alla andra jaktplatser är den högsta prioriteten att du ska kunna skjuta ett säkert skott från din plats. Bävrar är välkända för att arbeta hårt med att fälla träd, simma över vattendrag och samla pinnar. De befinner sig därför ofta på svårtillgängliga platser. Vissa jägare väljer därför att skjuta bävern medan den är i vattnet, ofta med siktet inställt på huvudet. Detta är inte att rekommendera, särskilt inte för nya bäverjägare, eftersom felmarginalen när det gäller skottplacering är mycket liten och även ett dödligt skott kan ge bävern tillräckligt med tid för att reflexmässigt dyka undan. Eftersom hyddans ingång och utgång oftast ligger under vattenytan är det ofta ganska svårt att få in en träff även där. Därför bör en perfekt jaktplats för bäverjakt ha utsikt över så många platser som möjligt som är intressanta för bävern. Området där bävern äter är vanligtvis det bästa området att hålla utkik efter eftersom bävern antingen befinner sig på eller mycket nära stranden under måltiden. Om du kan hantera vind och ljud på rätt sätt är det möjligt att sätta upp en jaktplats ganska nära bäverns födosökområde.
Eftersom bävern är nattaktiv är det en bra idé att bege sig ut till platsen antingen långt före solnedgången och från en riktning som gör att vinden inte sprider din doft i den riktning där bävern tros befinna sig. På så sätt kan du ta dig in på området med minsta möjliga risk för upptäckt. Om bävern redan är ute är det extremt svårt att smyga sig på djuret utan att det hörs eller märks genom vibrationerna i marken. Om man ska smyga på bävern på detta sätt är en båt oftast det bästa alternativet, även om det är mycket svårare att skjuta från en båt än från land. Ett annat alternativ är att stiga upp väldigt tidigt och vänta på gryningen. Det beror på jaktmarkens förhållanden, hur framkomlig terrängen är och hur väl man känner till den och kan navigera under dåliga ljusförhållanden.
När bävern väl har blivit skrämd är den vanligtvis inte så sugen på att visa sig igen. Särskilt inte om man kan observera den varningssignal som bävrarna ger varandra genom att slå med svansen mot vattenytan. Ljudet låter som en sten som slår i vattnet och om man hör det betyder det vanligtvis att jakten är över. Om bävern drar sig undan utan denna signal är det inte så osannolikt att den kommer tillbaka om du bara har tålamod och väntar ut den.
Bävrar är små, utmanande mål. De vitala områdena är hjärtat, lungorna och hjärnan. Hjärnan är det minsta målet i detta fall och är mindre än en tennisboll, vilket är en utmaning för alla jägare. Bävrarna rör vanligtvis aktivt på huvudet, vilket gör skottet ännu svårare. Det är dock det snabbaste sättet att skjuta djuret – en klassisk risk-/belöningssituation som kräver mycket skicklighet och övning från jägarens sida. För den nya bäverjägaren rekommenderas att sikta på en ren träff i hjärtat och lungorna. Utmaningen här är att du riskerar att mista djuret om det lyckas ta sig till vattnet. Den bästa strategin för att förhindra detta är att använda en tillräckligt kraftfull kaliber och kula och att vänta tills bävern är helt uppe på land. Detta kommer att sätta jägarens tålamod på prov eftersom det inte finns något säkert sätt att säga om bävern kommer att röra sig upp mot stranden eller om det kommer att vara möjligt att avfyra ett ordentligt skott mot bäverns bredsida när den väl är i land. Som alltid behöver du aldrig ångra ett dåligt skott som du aldrig avfyrade.
I takt med att populationerna har ökat igen, till och med för mycket på vissa ställen, har det återigen blivit möjligt och nödvändigt att jaga bäver vid sjöar och floder runt om i världen. Det är ett otroligt utmanande jaktspel som tar dig till fantastiska platser och testar dina färdigheter som jägare och skytt.
Text: Robert Goldberg