En introduktion till handladdning - Del 7

Ammunitionsbeståndsdelar

Skyttar som väljer premium fabriksammunition kan vara säkra på att patronerna de köper kommer att fungera som de är avsedda att göra. Handladdaren å sin sida agerar på egen hand. Han eller hon är den som är ansvarig inte bara för kvaliteten på patronerna (likformighet ifråga om formen, noggrannhet vid vägning, axialitet osv), utan också för lämpligt val av komponenter och laddning. Man inser ofta hur utmanande denna uppgift är först när man sätter sig ner i verkstaden och börjar utforma sin första patron.

I tidigare artiklar har jag beskrivit alla steg i detalj, men jag är övertygad om att vi först nu kommer till de riktigt viktiga frågorna. För när det gäller vilka verktyg man ska välja och hur man ska använda dem räcker det med grundläggande kunskaper till att börja med. Men när det gäller hur man uppnår den avsedda effekten måste du verkligen vara medveten om vad du gör. Något som komplicerar det hela ytterligare är att till skillnad från när det gäller de fabriksladdade produkterna – som i sig bara erbjuder standardvariationer – kan handladdaren överväga fler olika kombinationer av kula/krut/hastighet. Svårigheter att fatta beslut eller viljan att prova allt möjligt kan göra det svårt att uppnå tillfredsställande resultat. Det är därför det är värt att hålla idéerna så enkla som möjligt, särskilt i början.

När det gäller kunskap kommer det också i det här skedet att visa sig att åtminstone några handladdningsadepter behöver lära sig lite om ballistik. Inte bara till det yttre, för varje jägare har åtminstone grundläggande kunskap om kulans bana och vad som händer när den träffar målet. Vi måste dock förstå vad som händer med vår patron från första början, när ett slagstift träffar tändhatten. Det finns så många bra informationskällor som är lättillgängliga idag som var och en av oss gör klokt i att konsultera. Kunskap är den viktigaste förutsättningen för att uppnå bra resultat.

Vad är målet med handladdning?

I början ställde vi oss frågan vad ”bra ammunition” egentligen innebär. Det är värt att ta upp några av frågorna på nytt. Personligen tror jag att det inte finns några allomfattande svar – för vissa kommer noggrannhet att betyda mest, andra är ute efter stoppkraft, och för ytterligare andra är det viktigare att begränsa köttförlusten. Jag provar ett nytt sätt att gå tillväga varje gång jag utformar ammunition för ett nytt ändamål – om jag gör det för blodspårning tillsammans med min hund gör jag på ett sätt, och när jag gör patroner för rävjakt, gemsjakt i fjällen eller driven jakt på vildsvin och hjort gör jag på andra sätt. Varje gång ställer jag mig frågan vad som egentligen är viktigt i just den här jaktsituationen. Jag letar efter rätt prestanda, jag väljer den kula som är bäst lämpad för det, och jag väljer det krut som säkert gör att jag kan få rätt mynningshastighet. Sportskyttar utgår från sina egna kriterier – noggrannhet på ett visst avstånd, liten hastighetsavvikelse, hur lätt det är att ladda vapnet, temperatur och väder, och så vidare. När det gäller jakt försöker jag alltid ta hänsyn till dessa fyra aspekter:

Skjutavstånd

Vi jagar under olika förhållanden, viltet som är vårt byte kan befinna sig på olika avstånd från oss. Det tycks mig att de allra flesta av oss brukar skjuta från ett relativt kort avstånd – mindre än 100 m. Ibland förekommer det dock fall som kräver ett speciellt tillvägagångssätt, där handladdning i synnerhet är ett sätt att få tag på specialanpassad ammunition.

Det förmodade skjutavståndet kommer att avgöra inte bara valet av kaliber – vilket är uppenbart – utan också typen av projektil, dess massa och initiala hastighet. I vissa fall kommer du att vilja minska hastigheten (och den resulterande rekylen) – det finns ingen anledning att pressa kulan till max, när den ska användas vid en drevjakt i en tät skog eller vid skjutövningar.

Viltets storlek

För att en projektil ska vara effektiv måste den nå de vitala organen och ha rätt hastighet för att fungera som avsett. Lika viktigt som anslagshastigheten är bytets storlek, liksom tjockleken och motståndet hos dess vävnader. Jag tror att vi alla känner till fall där någon underskattat ett djurs storlek och vitalitet, vilket sedan ledde till mycket obehagliga konsekvenser. Felaktigt val av kula kan också fungera åt andra hållet – ammunitionen för storviltsjakt med tuffa kulor visar sig ofta vara förvånansvärt ineffektiv mot rådjur och andra mindre djur.

Terminalballistik

Projektilens utformning har en direkt inverkan på slutballistiken. Vi bör ta hänsyn till kulans effektivitet, stoppkraft, förmåga att penetrera, tendens att förstöra vävnad, förmåga att upprätthålla en bana i djurets kropp samt till andra aspekter som kan vara relevanta för oss.

Information om hur den beter sig i olika hastigheter är också mycket viktig – Norma ger detaljerad information om vad man kan förvänta sig genom att visa bilder med gelatin eller ballistisk tvål, samt data om energiöverföring och penetration.

Är det jag vill göra möjligt och vettigt?

Ibland försöker vi åstadkomma saker som är ganska uppfinningsrika och väldigt annorlunda jämfört med typiska konstruktioner. Det kan t.ex. handla om en förändring av parametrarna för patronen som är typiska för kalibern – till exempel att minska kulans hastighet. Det är väldigt enkelt att modifiera en 300 Win Mag.-patron så att den ur ballistisk synvinkel liknar en 30-06 eller till och med en 308 Win.

Men även om det är relativt enkelt att använda lättare kulor än de som erbjuds för kalibern, kan det leda till problem att satsa på tyngre kulor. Ibland förekommer en brist på hastighet (eller så visar sig vridningshastigheten i pipan vara olämplig) för att stabilisera de längre projektilerna. I sådana situationer kan det vara värt att använda sig av en onlineräknare för att räkna ut om det man vill göra är genomförbart.

Kulan

Vi bör läsa noga vad tillverkaren säger om projektilen. Hur är kulan utformad? Det gäller oavsett om den har en klassisk mjuk spets, eller kanske består av en sammanlänkad konstruktion med en skiljevägg, eller är en modern monolit. Vilka hastigheter utformades den för? Har den en speciell tillämpning eller är det en allroundkula? Vilken är den ballistiska koefficienten?

När sådan information saknas måste man använda sig av erfarenhet (ibland andras) och sunt förnuft. Vi känner till vad en polymerspets, en torpedsvans och en hålspets är till för, och fördelarna (och nackdelarna) med att använda kulor med platt eller rund nos. Hur kommer resultatet att skilja sig i jämförelse med en kula med skiljevägg eller en blyfri konstruktion? Använd denna kunskap för att förutsäga resultaten och om möjligt göra några egna tester med ballistiska medier (tvål, gelatin eller klassiska våta tidningar)

Krutet

Vad bör en handladdare veta om krut? Först och främst att det brinner – det exploderar inte. Vi vill inte ha en explosion inuti geväret. Lyckligtvis brinner krutet bara på ytan och allt brinner inte på en gång, så processen sträcks ut i tiden (och efter pipans längd). Gaserna som bildas bygger upp tryck och trycker ut projektilen, vilket ger den en mycket hög acceleration. Förbränningsprocessen beror mycket på vilken form kornen har. Ju mindre yta i förhållande till den totala volymen, desto lägre dynamik. Ju större kontakt krutet har med luften (fint krut eller krut i form av flingor), desto bättre är det. Förutom förbränningsregulatorer, tillsatsen av nitroglycerin och andra ingredienser som utgör tillverkarnas hemliga recept, är det formen på kornen som är avgörande för krutets egenskaper.

Förbränningshastighet

Förmodligen är det viktigaste vi bör veta om ett visst krut dess förbränningshastighet. Dynamiken i tryckförändringar inuti pipan påverkar kulans hastighet, men också skyttens säkerhet. Ju större diameter pipan har i förhållande till kulans vikt och hylsans volym, desto ”snabbare” krut använder man. Och vice versa – när det gäller magnumkalibrar, där hylsorna är stora så att de kan ta emot stora mängder krut, och kulorna har en liten diameter i förhållande till dem, måste krutet brinna långsammare eftersom en snabb ökning av trycket kan leda till en olycka.

Undvika misstag

Vad händer om du förväxlar krutet? I extrema fall är trycket antingen för lågt – hylsans hals tätar inte kammaren, en del av gaserna drar sig tillbaka och kulan får en mycket låg hastighet eller – som du säkert redan gissat – så är trycket för högt vilket kan leda till att geväret skadas. Jag är säker på att du har hört talas om olyckor där en skytt har skadats på skjutbanan – många av dessa olyckor inträffar på grund av misstag vid handladdning och ren nonchalans.

Därför bör du ALLTID:

  • Använda krutet så som tillverkaren avsett
  • Hälla tillbaka eventuellt överblivet krut i fabriksbehållaren efter användning för att undvika framtida förväxlingar
  • Kassera krut när du är osäker på vilken sort det är. Gissa inte och chansa inte. Det är inte värt det.

Kreativitet och sunt förnuft

Handladdning måste framför allt ske på ett säkert sätt. Man måste utgå från manualen och annan information från tillverkaren. Men det betyder inte att vi är låsta av stora begränsningar och att det inte finns utrymme för experiment. Tvärtom – det finns ett enormt fält där kreativiteten kan flöda. För varje kombination av kaliber och kula kan vi använda några olika sorters krut, och kulor finns ofta i många vikter, vilket möjliggör ett brett spann av hastigheter och andra parametrar. Vi kan variera patronens totala längd (OAL). Så låt oss vara kreativa och ha kul. Låt oss söka oss fram efter våra egna, unika recept, behålla det sunda förnuftet och följa reglerna.

  • Ett annat exempel på utmärkta kombinationer av gammalt och modernt: 6,5 x 57R och BondStrike. Det är en utmärkt medium- till långdistanskaliber – det var här viktigt att ta emot hög hastighet och gruppering.
  • När det gäller föråldrade kalibrar hittar man ibland inte data i en viss manual. Ett bra sätt att få hjälp i sådana fall är att använda sig av ett datorprogram. Kom ihåg att närma dig den slutliga laddningen gradvis och med ännu större försiktighet!
  • Vilket är mitt mål? Jag måste säga att 9,3 mm 232 gr Vulkan överlägset är min favoritstoppare för vildsvin. Om jag vill ha högre grad av penetration (för hjort t.ex.) satsar jag på 323 gr Oryx. Och när bytet är särskilt stort (som i Afrika) finns det ytterligare ett utmärkt alternativ, den tunga 325 gr oryx.
  • Båda 9,3 mm Oryx-kulorna ser likadana ut när de är laddade. Det är alltid värt att skriva ner viktiga data om ammunitionen.
  • För varje kaliber finns alternativ att välja mellan. Försök inte att kolla in alla på en gång. Ta ett krut och en kula. Om det fungerar är det toppen, om inte så är fallet gör du några justeringar.
  • När det gäller patronens totala längd finns det några faktorer att ta hänsyn till: data i manualen, magasinstorlek och sist, men inte minst, kammarens mått.

Ett annat exempel på utmärkta kombinationer av gamla/moderna kalibrar: 6,5x57R och Bondstrike. Det är en utmärkt kaliber för medel- till långdistansskjutning, och det var viktigt att uppnå hög hastighet och bra precision.

Ibland hittar du inte data för föråldrade kalibrar i vissa handböcker. Ett bra sätt att få stöd är att använda datorprogram. Kom ihåg att närma dig den slutliga laddningen gradvis och med ännu större försiktighet!

Vad är mitt mål? Jag tycker att 9,3 mm 232-grains Vulkan är min favorit för vildsvinsjakt med stor effekt. Om jag vill ha mer penetrationskraft (till exempel för kronhjort) tar jag 323-grains Oryx. Och när bytet är särskilt stort (i Afrika) finns det ännu ett utmärkt alternativ, den tunga 325-grains Oryx.

Båda 9,3 mm Oryx-kulorna ser likadana ut när de är laddade. Det är alltid värt att markera viktig information på hylsorna.

För varje kaliber finns det alternativ att välja mellan. Försök inte att prova alla samtidigt. Ta en kruttyp och en kula. Om det fungerar - bra, annars gör några justeringar.

Total längd på patronen - det finns några faktorer att ta hänsyn till: information i manualen, magasinstorlek och inte minst kammardimensioner.