Jakten på drömtrofén

I sällskap med Normas nya BONDSTRIKE-kula och en medjägare gav sig Staffan Johansson iväg för jakt på den majestätiska kronhjorten  en utmaning för både jägare och utrustning. Här följer hans berättelse.

Jakten på drömtrofén

Luften är frisk då solen reser sig från horisont­en och sakta letar sig fram genom trädtopparna. Det är mitten av december, ett par minusgrader och löven ligger stilla och frusna på backen. Jag och min vän Klas Henriksson på Roslagens Jakt & Vilt har begett oss till ett om­råde med gott om dovhjort, vildsvin, rådjur, men också med en större stam av kronhjort.Vårt mål är en större herre i form av just kronhjort som har setts tillunder hösten, men som ingen ännu har lyckats få på fall. Kronhjorten och dess skönhet och respektingivande uttryck har gett upphov till fascination, mytbildning och sägner -och för mig och många andra är det en given drömtrofé.

Precision på långt håll

Vi är medvetna om att vi har en svår uppgift framför oss. Dagen till ära är bössan laddad med en helt ny ammunition direkt från Norma-fabriken i Åmotfors. Sedan en tid tillbaka är jag en av få som har fått möjligheten att testa Normas nya kula i STRIKE-serien. Den blåspetsade BONDSTRIKE är den tredje kulan som presenterats från Norma sedan år 2015 då TRIPSTRIKE och ECOSTRIKE lanserades. Precisionen är klanderfri, vilket känns tryggt eftersom kronhjorten är en tuff motståndare. Den har mycket god hörsel så den frusna marken är därför inte till vår fördel. Dessutom har kronviltet väl utvecklad syn och gott luktsinne. Har vi vad som krävs? Det är den stora frågan.

I rörelse

på höjden framför oss. Något rör sig ner mot öppningen. Tankarna börjar snurra. Är det hjorten som vi har letat efter? Det fortsätter att knaka uppe i skogen. Vi har tur som hittar en bädd av mossa som gör att vi kan röra oss tystare. Snart förstår vi att det rör sig om flera djur i rörelse. Sedan blir det tyst och det i flera minuter. Klas tittar i handkikaren och ser att det faktiskt står en dovhind, stilla som om hon vore gjord av sten, och tittar rakt emot oss i skogskanten. Hon är mörk och jag har svårt att urskilja henne med blotta ögat. Med en försiktig rörelse lägger jag ögat mot kikarsiktet.

Nu ser jag henne klart. Hon tittar bakåt, men skuttar sedan iväg. Strax därpå följer ett helt band av dovvilt med såväl hjortar som hintar och kalvar. Det är en magisk uppvisning.

Färska spår att följa

Den misstänksamma dovhinden är borta, men eftersom både kron-och dovhjortsspåren har gått mer eller mindre längs samma viltstigar så är gruppen av kron antagligen före gruppen av dov som vi precis, har fått se. Vi följer de färska spåren. Halvvägs upp på höjden ser jag något som får mig att haja till. Det rör sig något brunt längre bort längs med den åsen.

Klas tar snabbt upp handkikaren och ser att det faktiskt är en mindre grupp av kronvilt som antagligen har kommit efter dovhjortarna, men vinklat av i en annan riktning, snett bort från vår position. Samtidigt som jag smyger fram min avståndsmätare så uppenbarar han sig. Herren som jag drömde om att få möta. Han har inte nödvändigtvis den största kronan, men är grov och majestätisk i kroppen. I siluett klättrar han uppför bergskanten och försvinner snart in i granskogen.

Jaktpulsen rusar Har vi missat honom? Har han tagit en annan väg? Känslorna och tankarna är många samtidigt som jaktpulsen börjar rusa. Jag har en svag uppfattning om avståndet, men med ett vilt jag sällan jagar är avståndsbedömningen svårare än normalt. Jag mäter upp 240 meter till skogskanten. Hjortarna passerade något närmare och jag knappar därför in 200 meter på ballistiktornet så att jag är förberedd om chansen uppenbarar sig.

En minut passerar. Det känns som tio. Sedan skymtar jag något från högerkanten Det är en majestätisk uppenbarelse som äntrar bilden i mitt kikarsikte; det är kronhjorten

Magisk känsla

Skottet går! Innan jag hinner uppfatta om hjorten tecknat i skottet hör jag det dova ljudet av en träff - ett ljud du måste skjuta på längre håll för att hinna registrera. Samtidigt som jag för in ett nytt skott i loppet och får siktesbilden tillbaka så ser jag fjoretn falla direkt i steget. Det är en magisk känsla. Väl framme är vi nyfikna på var skottet har tagit för att ge en tydlig verkan, men först låter vi oss förundras över hur vackert viltet som ligger där faktiskt är.

Skottet har gått in bakom bogen. När skottet gick hade hjorten en vinkel snett ifrån. Jag vänder på hjorten för att hitta utgångshålet, men i stället känner jag att kulan sitter kvar i skinnet bakom den andra bogen. Kulan har alltså gått igenom revbenen på båda sidorna, och trots att den inte har behövt gå via den muskulösa bogen, har den avlämnat sin fulla energi och expander­at kraftigt.

Minne för livet

Väl i slakteriet så förstår jag varför hjorten föll så fort som den gjorde. Skadorna på de vitala organen är omfattade. Hade skottet suttit mitt i bogen så hade vi antagligen sett en större köttförstöring, men i detta fall var den ytterst minimal. Ändå blev det en knall och fall-effekt på det stora hjortdiuret. Den expanderade kulan vägdes till 9,3 gram, alltså en procentuell restvikt på 80 %.

Vi vänder hemåt med värme i bröstet. Jag har bränt fast ännu en unik jaktsituation på näthjaktsituation på näthin­nan och BONDSTRIKE gjorde att jag kände mig trygg under hela upplevelsen, trots det relativt långa skjutavståndet på cirka 200 meter. Spänningen, naturupplevelsen och det lyckliga slutet gjorde kronhjortsäventyret till ett minne för livet som Normas BONDSTRIKE onekligen satte ytterligare guldkant på.