Renjakt i Norge

Renjakt i Norge

I Norge har vi tur som har vildrenar. Det finns flera stammar med vildrenar och nästan alla stammar finns mitt i Norge. Dessa vildrenar är en av anledningarna till att vi överlevde istiden. Folket följde renhjordarna under istiden och renarna var en viktig resurs för dem, både för mat och kläder. Idag, när vi vandrar i dessa fjäll, kan vi hitta fångstgropar som är över tusentals år gamla.

Den här jaktsäsongen ansökte jag om rentillstånd och jag hade verkligen tur och drog ett frikort. Ett frikort innebär att du får skjuta en ren och du får själv bestämma vilken ålder och kön. Dessa frikort är de enda som ger dig chansen att skjuta en stor rentjur. Skötseln av renstammen sker genom jakt. Det går dock åt mycket resurser för att räkna renarna och för att spåra hur stor populationen är och hur många renar vi kan skjuta. Beståndet måste skötas eftersom området inte är tillräckligt stort för ett stort bestånd och effekten av det blir att beståndet inte får tillräckligt med mat.

Jaktsäsongen börjar den 20 augusti och jag kunde få semester från mitt jobb den 28 augusti. Några dagar tidigare hade en flock på 100 djur setts i området, men vindriktningen hade ändrats sedan dess. Renen har en otrolig nos och flocken går alltid mot vinden för att kunna känna lukten av någon fara. Det är svårt att säga hur långt flocken färdas när vindriktningen ändras, och det beror också på hur störd flocken blir av jägare. Jag var beslutsam och tog beslutet att ändå gå till området där flocken hade setts. Det fanns en liten chans att de fortfarande kan vara i det området, och du kan inte veta om du inte tar reda på det.

Äntligen kom jaktdagen och jag packade min 125L ryggsäck och började gå. Det regnade och dimman låg lågt i terrängen. Jag hade ingen bra känsla, men min inställning var att jag var tvungen att försöka. Du får ingenting av att stanna hemma.

När jag gick uppför låg dimman över kullarna. Vinden blåste och sikten var fruktansvärd. Jag följde en stig upp till ett område där jag hittade lite spillning, ett par dagar färskt, och några rester från en ren som hade blivit skjuten och från vilken allt kött hade plockats ur. Detta gav mig lite hopp. Jag stannade kvar på samma höjd och gick mot vinden. Det är svårt när man jagar ren eftersom man behöver få en bra överblick men samtidigt inte gå på toppen av berget. Renen har bra ögon och en person i siluett är lätt för dem att se.

När jag rörde mig stannade jag ofta och använde min kikare för att spana efter renar. När jag stötte på nya områden var jag tvungen att skanna området. Jag var nu några kilometer från ett enormt platt område som låg mellan två berg. Det här är ett bra område för renarna och gamla skickliga män säger att det ofta finns renar där. När jag kom närmare kände jag plötsligt lukten av renarna. Det luktar nästan som får, men lite annorlunda. Jag kunde nu se hela området och bestämde mig för att sätta mig ner en minut och spana. På en liten höjd kunde jag se något som såg ut som en renhjord. Jag stabiliserade min kikare och ja- det var en liten flock på ca 30 djur som låg ner. Jag kunde inte se några stora tjurar, jag var tvungen att komma närmare.

Området var platt och öppet, men jag var tvungen att prova. Jag gick sakta mot dem och använde de små förändringarna i terrängen till min fördel. Det var omöjligt att hålla mig helt gömd, men jag rörde mig långsamt och hoppades att de skulle låta mig komma närmare.

Jag var nu 600 meter bort och många tankar gick genom mitt huvud. Var detta kanske min enda chans? Låt inte en chans försvinna som du skulle ha tagit om det var den sista dagen. Och kanske skulle jag inte få några andra möjligheter att till jakt på grund av jobbet.

Jag stannade och spanade mot flocken och runt den för att se om det kanske fanns en stor tjur i området. Det fanns ingenting runt flocken, så jag flyttade blicken mot berget jag kom ifrån. Plötsligt, på sluttningen några hundra meter från där jag precis hade gått, kunde jag se några enorma horn mot himlen. I min kikare såg jag flera enorma tjurar!

Nu var jag tvungen att ta mig tillbaka samma väg som jag kom ifrån utan att skrämma flocken av smådjur som hade lagt märke till mig och börjat beta.

För varje steg jag tog kände jag att renarna skulle bli skrämda. Jag hade dock tur och renhjorden med tjurarna var fortfarande lugn och betande. Efter cirka 100 meter kunde jag använda terrängen och osynligt röra mig mot flocken. Flocken var i en position som gjorde att jag var tvungen att gå runt dem och smyga upp på dem från toppen av berget. Vinden var perfekt och när jag la mig och kröp över toppen kunde jag se att flocken fortfarande var lugn.

Jag var nu på 240 meters avstånd, men jag ville komma närmare. Terrängen var ganska öppen mellan flocken och mig men det fanns några stenar som jag kunde använda till min fördel. Jag kröp mot dem och höll mitt ansikte och kropp så lågt jag kunde. Mina kläder blev blöta och jag blev kall, men jag var tvungen att komma närmare. Efter många meters krypande på knäna var jag äntligen i en bra position. Tjuren som jag ville ha var dock för nära de andra renarna så jag hade ingen möjlighet att skjuta. 

Efter ett tag började hela flocken röra på sig och snart var min chans helt borta. Tjuren gick långsamt och varje gång han stannade fanns det ett djur framför eller bakom honom. Snart var hela flocken borta men det var en liten lucka mellan två stenar som jag kunde skjuta igenom. Tjuren var sist i kön och med min tur stannade tjuren på precis rätt ställe. Jag tryckte på avtryckaren och tjuren föll rakt ner. Kulan träffade precis där den skulle och mina axlar blev många kilon lättare! Vilken fantastisk känsla. Jag slutade frysa!

Flocken sprang och den andra flocken med smådjuren sprang också. En annan jägare började skjuta på den ena flocken och fick en liten bock. Det finns ofta flera jägare i området och då gäller det att hålla sig lugn och lägga sig efter skottet så att man inte förstör andra jägares chanser. Flocken var flera kilometer bort nu och jag kunde äntligen komma till tjuren. Det var en fantastisk känsla, och någon slags känsla inom mig sa till mig att vi människor har gjort det här i tusentals år, och det kändes helt rätt! Tjuren var gammal och majestätisk. Jag rensade tjuren och var tvungen att sätta mig ner och bara njuta av stunden. Himlen blev klarare och solen visade sig. Jag kände mig lyckligt lottad som hade dessa möjligheter bara några kilometer från där jag bor, och nu fick jag massor av exklusivt kött också!

Det riktigt hårda arbetet började efter min paus, eftersom allt kött måste bäras ner för berget. Tur för mig kom en vän och hjälpte mig att bära. Vi vägde köttet och det blev totalt 52 kg rent kött. Vi uppskattade att tjuren vägde cirka 76 – 80 kg. Tur för oss att det bara var 4,5 kilometer till bilen och efter några timmars hårt arbete kunde vi äntligen ta av oss ryggsäckarna.

Eftersom köttet var urbenat och jag inte hade ett kylrum att hänga köttet i, vakuumpackade jag köttet och lade det i kylen. Efter några dagar blir köttet mört och är klart för att frysas. Det här köttet kommer att passa bra till goda middagar med familj och vänner! På något sätt känner jag att jag hade för mycket tur och att det gick för fort, men jag skulle inte ha bytt det mot något annat!