Vår historia

Norma är en svensk ammunitions­tillverkare med mer än ett sekel av erfarenhet av precision och kvalitet.

Norma är en svensk ammunitions­tillverkare som är dedikerad till precision, pålitlighet och prestanda för jägare och sportskyttar över hela världen. Vårt rykte bygger på avancerad ballistisk kunskap i kombination med noggrann och konsekvent tillverkning.

Norma grundades 1902 i Åmotfors i Sverige och växte fram ur en stark industriell tradition, stödd av skickligt hantverk och vattenkraft. Från början fokuserade företaget på att producera ammunition som fungerade felfritt under krävande nordiska förhållanden. Med tiden blev Norma nära förknippat med svensk jaktkultur och internationell sportskytte, och vann förtroende hos både elit­skyttar och hängivna jägare.

Genom hela vår historia har Norma balanserat innovation med tradition. Produktutvecklingen har ofta drivits av ett nära samarbete med skyttar och jägare, där prestandan har finslipats generation efter generation. I dag är Norma fortfarande ett av Sveriges mest välkända varumärken inom skjutvapen, format av mer än ett sekel av erfarenhet, arv och en orubblig strävan efter kvalitet.

En tågresa som förändrade allt

Vår resa börjar, som den så ofta gör, med en tågresa. En varm och solig morgon i maj 1902 korsade veckotåget gränsen från grannlandet Norge och gjorde sitt första inplanerade stopp i Sverige, närmare bestämt i den lilla staden Charlottenberg.

Bland passagerarna som steg av tåget fanns norrmannen Ivar Enger från Oslo. Han var på jakt efter en produktionsanläggning i Sverige, men den enda tillgängliga lokalen som uppfyllde kraven för en fabrik var redan upptagen av en tobaksfabrik. Därför var Ivar tvungen att gå ombord på tåget igen och resa vidare till nästa station längs linjen, som råkade vara den lilla byn Åmotfors.

Som tur var, och avgörande för den historia vi berättar, hittade han en lokal med två rum i en liten byggnad som markerade början på vårt hundraårsjubileum.

Den rökfria krutrevolutionen

Mot slutet av 1800-talet började en ny och mer effektiv typ av krut ersätta det gamla svartkrutet som hade använts i eldvapen fram till dess. Det nitrocellulosabaserade "rökfria" krutet gav upphov till avsevärt högre tryck och hastighet, vilket gjorde det nödvändigt att omkonstruera kulor för att förhindra att de bröts sönder i pipan.

Nu inneslöts mjuka blykärnor i ett hårdare material, såsom mjukt stål eller koppar, vilket gjorde det möjligt att experimentera med själva projektilens form.

NORMA:s födelse

Med införandet av mantel blev det omöjligt för vanliga skyttar att tillverka sina egna kulor, och efterfrågan på mantelkulor blev mycket stor. Det var då de tre bröderna Enger, Johan, Lars och Ivar, bestämde sig för att dra nytta av denna möjlighet. År 1894 grundade de tillsammans ett företag, vilket sammanföll med att de militära styrkorna i Skandinavien gick över till de nya 6,5x55 mm Mauser- och Krag-gevären.

Det har funnits olika förklaringar till varför företaget fick namnet NORMA, men den verkliga orsaken var ganska enkel. Lars Enger var en passionerad operaentusiast, särskilt förtjust i den italienska operan av Bellini med namnet NORMA.

Från Oslo till innovation

Efter att ha etablerat den första tillverkningsanläggningen i Oslo följde en period av försök och misstag medan de lärde sig mer om kulproduktion. Allt började med mantlar från Tyskland och blytråd från Raufoss, en norsk statlig ammunitionsfabrik. På grund av många produktionssvårigheter var de tvungna att importera kulor från Tyskland, först en lång 101-grams helmantlad trubbnoskula och senare den nya spetskulan från tyska torpeder.

Strax före sekelskiftet lyckades bröderna Enger få tag på några av de hemliga ritningarna för Balle D-projektilerna, som tjänade som förebild för deras egen produktion. Under denna tid utvecklade NORMAs ballistiske ingenjör, Karl Wang, en process där kulan svarvades samtidigt som den pressades mot ett stadigt stöd, vilket resulterade i en mycket exakt bakände, eller "bas", och samtidigt skapade en svag vinkel, en båtsvans.

Denna tillverkningsprocess var något som NORMA var pionjärer inom och som visade sig vara nyckeln till deras mycket träffsäkra kulor, vilket gav fabriken ett övertag över konkurrenterna fram till andra världskriget.

Expansion till Sverige

Ungefär vid den här tiden, omkring åren 1900–1901, började NORMA exportera sina mantelkulor till de skandinaviska grannländerna. I Sverige blev ledarna för skarpskytterörelsen så intresserade att de bjöd in bröderna Enger att starta ett kulproducerande företag även i Sverige.

När de insåg möjligheten till ökad verksamhet beslutade bröderna Enger att skicka den yngre brodern, Ivar, till Sverige för att hitta en lämplig plats för deras svenska satsning.

När de väl hade fattat sitt beslut och slutfört hyresavtalet för huset i Åmotfors, anställde bröderna Enger norrmannen Gustav Hoff som chef för verksamheten. De tog också in en ung lokal kvinna som allmän assistent, och innan året var slut hade NORMA fyra anställda som producerade närmare en kvarts miljon kulor.

För att tidigt få fotfäste på marknaden började NORMA erbjuda laddutrustning och tändhattar som kompletterande produkter. Det är viktigt att notera att handladdare inledningsvis utgjorde NORMA:s primära kundbas.

År 1905, när Norge och Sverige fortfarande korsade svärd (eftersom det förstnämnda hade förklarat slutet på sitt 100-åriga ”tvångsäktenskap” med Sverige), hände det att Gustav Hoff, som var norsk medborgare och inkallad till armén, ibland korsade gränsen i full uniform för att ta itu med problem vid anläggningen i Åmotfors. Snacka om konflikt!

Bygga fabriken

På bara några år gjorde NORMA betydande framsteg, vilket ledde till byggandet av en riktig fabrik. År 1911 stod den första egenägda fabriken färdig, vilket gav plats för fler maskiner och ytterligare personal. Och på samma plats, om än i andra byggnader, har NORMA funnits kvar ända sedan dess.

Från kulor till kompletta patroner

Nästa framsteg kom 1914 med beslutet att börja återanvända och omladda 6,5x55 mm mässingshylsor. NORMA köpte tillbaka använda militära hylsor, rengjorde och renoverade dem och återanvände dem sedan i fabriken. Fram till denna tidpunkt hade NORMA fortfarande bara tillverkat själva kulorna.

Men i takt med att verksamheten fortsatte att växa blev den här modellen opraktisk, och 1917 började NORMA tillverka sina egna mässingshylsor, med start i militärkalibern 6,5x55 mm, som också var den kaliber som användes av civila tävlingsskyttar.

Laddningen gjordes fortfarande för hand med enkla mekaniska maskiner, vilket, i kombination med ackordslön och stressiga arbetsuppgifter för arbetarna, ledde till variationer i krutvikt från patron till patron. Produktionen gick också ganska långsamt. Därför sökte Enger efter lösningar för att eliminera fel orsakade av den mänskliga faktorn samtidigt som produktionskapaciteten ökades.

Modernisering av produktionen

År 1922 lyckades Ivan Enger köpa fyra tioladdningsmaskiner från det tyska företaget Deutsche Waffen- und Munitionsfabriken i Karlsruhe, varav två placerades i den nya NORMA-fabriken i Åmotfors.

Att uppnå kvalitet i världsklass

Under hela denna tid arbetade bröderna Enger mot sitt slutliga mål: att producera kompletta patroner, från kula till hylsa, och till ett överkomligt pris. I slutet av 1920‑talet hade detta mål blivit verklighet.

NORMA:s ammunition hade nått samma nivå som ammunition från de bästa fabrikerna i världen, och under 1920- och 1930-talen sattes världsrekord och olympiska rekord med ammunition tillverkad av NORMA.

Den turkiska orden

De moderna och automatiserade "Karlsruhe"-maskinerna visade sig ovärderliga när den norska statens ammunitionsfabrik i Raufoss fick en beställning från den turkiska regeringen på 40 miljoner patroner 8 mm-ammunition.

Raufoss insåg att de saknade produktionskapacitet för att möta kundens leveransplan och kom överens om att använda NORMA som underleverantör. Detta innebar att anläggningen i Åmotfors inte bara skulle producera hylsor och patroner utan även nickelpläterade laddbrickor.

Den här stora beställningen band upp en betydande del av den totala kapaciteten under två år. Den genererade efterlängtade intäkter för ägarna och gav avgörande know-how till både arbetsledare och arbetare.

Inträde på jaktmarknaden

Under flera perioder under slutet av 1920‑talet och början av 1930‑talet gav sig NORMA in på tillverkning av jaktammunition. Tysktillverkad ammunition från DWM och RWS var vad jägarna använde under denna tid.

De magra åren

Under 1930-talet kände NORMA också av effekterna av den globala depressionen, och den slog hårt. Denna period kan verkligen betraktas som de magra åren i företagets historia.

För att hantera situationen vid den tiden fick de cirka 40 anställda arbeta i skift. De arbetade i två veckor och hade sedan en veckas ledighet. Moralen förblev dock hög, vilket bland annat märktes på rutinerna kring löneutbetalning.

En gång i veckan betalades lönerna ut. Lönerna lades i individuella plåtlådor, var och en märkt med den anställdes namn. Om någon var sjuk eller frånvarande av någon annan anledning kunde de alltid komma tillbaka en annan dag för att hämta sin lön, trygga i vissheten om att ingen skulle röra pengarna förrän den rättmätige ägaren hämtade dem.

Återhämtning och tillväxt

Senare under 1930‑talet började situationen förbättras. NORMA behövde utöka sin arbetsstyrka för att producera 6,5 mm gevärsammunition, 9 mm pistolkulor och jaktammunition.

Det var också under de här åren som Bofors utvecklade och tillverkade sin berömda 40 mm luftvärnskanon, och NORMA fick i uppdrag att tillverka hylsorna i mässing.

NORMA stod initialt inför betydande utmaningar med att tillverka lämpliga hylsor för de nya jaktkalibrarna (som vid den tiden inkluderade 8x57, 9,3x57 mm och 9,3x62 mm). Under en period var det nödvändigt att köpa hylsor i olika kalibrar från RWS i Tyskland.

Detta var en affärsuppgörelse som tyskarna till en början var ovilliga att gå in i, eftersom de insåg att när hylsproblemet väl var löst skulle NORMA utan tvekan ta en betydande del av den skandinaviska marknaden.

Ökningen från 40 till 80 anställda i slutet av 1930‑talet var ingenting jämfört med situationen när andra världskriget bröt ut 1939. År 1940 stod en omfattande expansion för dörren, vilket innebar att tio nya fabriksbyggnader tillkom.

För att möta den mobiliserade arméns behov av ammunition till handeldvapen krävde den svenska regeringen att NORMA-fabriken skulle stå på ”krigsfot”, vilket fritt kan översättas som att vara behjälplig under kriget. Om detta villkor inte kunde uppfyllas skulle anläggningen exproprieras, det vill säga tas över av staten. Produktionen från NORMAs enda konkurrent, Svenska Metallverken, ansågs otillräcklig i denna situation.

Detta krav satte bröderna Enger i en svår situation, eftersom de insåg att när kriget väl tog slut skulle de få i uppdrag att göra stora nedskärningar i både personalstyrka, maskinpark och golvyta. De var dock överens, och på bara ett år ökade antalet anställda från 150 till över 600. Byggnader uppfördes och produktionsmaskiner levererades av den svenska staten.

En oavsiktlig konsekvens var att NORMA också tvingades att ge upp sin egenutvecklade kul­tillverkningsprocess, som hade gett NORMA ett övertag över sina konkurrenter sedan sekelskiftet. Därmed blev denna teknik känd för andra fabriker, och många tog den i bruk i sina egna kulproduktionsprocesser.

Krigets slut

När kriget tog slut 1945 hade NORMA en betydande överkapacitet både vad gällde personal och produktionsanläggningar. Maskinerna var utslitna efter att ha körts i förlängda skift under kriget och var specialkonstruerade för tillverkning av militära kalibrar.

Under åren direkt efter kriget var det fortfarande möjligt att tillverka militär ammunition, främst för den svenska staten. Men i slutet av 1940‑talet började beställningarna på militär ammunition minska, och det blev tydligt att några radikala åtgärder var nödvändiga.

Omställning mot civila marknader

Beslutet fattades att omorientera produktionen mer mot tillverkning av jakt- och målskjutningsammunition för den civila marknaden, samt att hitta nya marknader utanför Skandinavien. I slutet av 1940‑talet gick cirka 80 % av produktionen till den militära marknaden och 20 % till jakt och målskytte.

Man ansträngde sig också för att göra NORMA mer attraktiv som en seriös partner för civila skyttar. Ett sådant initiativ var att etablera en vapensmedja i Åmotfors dit skyttar från hela landet kunde skicka in sina gevär för pipbyte, bäddning, tryckesjusteringar och montering av kikarsikten. Med tiden blev denna verkstad känd som en av landets bästa, bemannad av mycket skickliga vapensmeder.

De tre pelarna

Alla dessa faktorer satte riktningen för NORMA och definierade de tre pelare som verksamheten skulle vila på: sportskytte, jakt och militären. Under 1950‑talet fanns det ungefär 2 300 skytteklubbar i Sverige, vars medlemmar avlossade omkring 40 miljoner skott per år – i ett land med bara sju miljoner invånare!

Amund Enger, som då var NORMA:s vd, anställde resursstarka och skarpsinniga personer för att hantera de olika kundsegmenten. Major Björn Zachrisson tog först ansvar för ballistiken och blev senare försäljningschef med ansvar för jaktmarknaden.

Etablerad i jaktvärlden

Den dynamiske NORMA-ingenjören Nils Kvale tog initiativ till en rad viktiga händelser för att etablera NORMA i jaktvärlden i allmänhet och i synnerhet i USA.

Den välkände författaren och omladdningsexperten, numera avlidne Philip B. Sharpe, besökte NORMA 1954 för diskussioner om sin 7 mm Wild Cat. Man kom överens om att NORMA skulle tillverka hylsor åt honom och senare även laddad ammunition under varumärket NORMA.

NORMA tillhandahöll också laddningshandböcker för amerikanska skyttar och handladdare. År 1957 gavs det första numret av NORMA:s Gunbug's Guide ut och togs emot mycket väl.

Åren 1960 och 1961 introducerade NORMA två nya jaktkulor som snart blev favoriter bland ett stort antal jägare och fanns kvar i NORMA:s sortiment i flera decennier: Silverblixt och Alaska.

Silverblixt-kulan hade en dubbelkärnig konstruktion, med den bakre bly­kärnan hårdgjord för att behålla vikten och den främre kärnan mjuk för att möjliggöra snabb expansion. Alaska-kulan hade en konventionell konstruktion med en homogen blykärna och en generös mjukspets. Båda konstruktionerna använde NORMAs speciella metallpläterade stålhylsa, vilket gjorde kulorna otroligt hållbara och motståndskraftiga mot deformation.

Som ett komplement till sitt ordinarie sortiment började NORMA använda kulor konstruerade av Nosler i vissa av sina fabriks­laddningar, främst sådana som var avsedda för amerikanska jägare.

Jaktmatch och nya patroner

Sedan, år 1962, introducerades den första Jaktmatch i 6,5x55. Den konstruerades med en reducerad laddning för att använda en lättare kula än standard, men ändå uppnå standardhastighet. Detta var viktigt för skyttar, både jägare som övade sina färdigheter och skarpskyttar som tävlade i rörliga mål-grenar.

En annan intressant utveckling under 1960‑talet var NORMAs engagemang i den då nya .223 Armalite, som senare skulle bli .223 Remington eller 5.56x45. NORMA tog fram laddningar för denna patron och lyckades säkra betydande order på den samtidigt som den också antogs som standard av den amerikanska regeringen.

Av intresse för storviltsjägare och entusiaster är att NORMA tog på sig produktionen av hylsor och laddad ammunition för några av de klassiska brittiska patronerna, för leverans till Kynoch via företaget IMI.

Kunskapsdelning – Kulor, krut och älg

År 1963 gav NORMA också ut en ny bok för jägare och handladdare. Författare var Nils Kvale och titeln var "Kulor, Krut och Älgar" (Bullets, Powder, and Moose). Den var en guldgruva för alla som var intresserade av skjutvapen, jakt och ammunition. En del av materialet från boken dök också upp i senare utgåvor av Gunbug's Guide, riktad mot den amerikanska marknaden. En reviderad upplaga gavs ut 2009.

Metallverken-eran

I början av 1960‑talet hade produktionen av militär ammunition minskat avsevärt till omkring 20 % av den totala produktionen, en skarp kontrast mot situationen efter andra världskriget. NORMAs enda svenska konkurrent på den civila marknaden var Svenska Metallverket, men deras försök att producera och marknadsföra jaktammunition hade inte varit särskilt framgångsrika.

De två företagen inledde dock samtal om ett möjligt samarbete eller en sammanslagning för att bättre utnyttja sina samlade resurser. En sådan sammanslagning skulle minska den inhemska konkurrensen men också locka nya konkurrenter till den svenska marknaden. Därför motsatte sig NORMAs säljorganisation en sådan åtgärd.

Diskussioner fördes sporadiskt under ett par år, och 1965 resulterade dessa förhandlingar i ett avtal mellan familjen Enger och Svenska Metallverken. Metallverken köpte 50 % av aktierna i NORMA Åmotfors, och avtalet innefattade en överenskommelse där NORMA tog över en del av Metallverkens maskinpark och till och med en del av företagets arbetsstyrka.

Fortsatt innovation

Under 1960-talet introduceras nya kalibrar tack vare ballistiska ingenjörer som Nils Kvale, vars samarbete med amerikanska kollegor sätter Norma på världskartan som tillverkare av gevärsammunition av högsta kvalitet. Patroner som Alaska, Vulkan och senare Oryx blir välkända bland jägare över hela världen.

En ny modern fabrik öppnas med 530 anställda och kapacitet att tillverka 64 miljoner patroner.

1975

Hasselfors Bruk AB blir ny ägare till Norma, vilket markerar slutet på familjen Engers 73-åriga engagemang i företaget. Produktionen når 65 miljoner patroner.

1979

FFV tar över ägandet. Koncernstrukturen rationaliseras och den militära produktionen flyttas till Vanäsverken.

1990

Det tyska företaget Dynamit Nobel AG blir den nya ägaren och integrerar Norma i större europeiska industrinätverk.

2000

Militär-VM, CISM, hölls i Ankara i Turkiet, där 6 mm Norma BR återigen visade sin överlägsenhet. Av 12 möjliga medaljer vann skyttar med 6 mm Norma BR 11.

2002

Ruag Ammotec AG (ett schweiziskt försvars- och ammunitionsföretag) förvärvar Norma. Detta möjliggör fortsatt investering i precisionsproduktion.

2011

Normas produktion når 30 miljoner patroner i 110 olika kalibrar.

2013

Norma fortsätter att växa globalt och utökar sitt produktsortiment på den amerikanska marknaden samt förbättrar sin distributionstjänst i USA, vilket ytterligare stärker företagets ställning i branschen.

2017

Norma förvärvar hagelpatronfabriken Gyttorp i Sverige och breddar sortimentet bortom gevärsammunition.

2019

År 2019 överträffade NORMA sig själva med en kula som sedan dess har visat sig vara en av de bästa produkterna på jaktmarknaden, den blåspetsade BONDSTRIKE. Denna jaktkula konstruerades och utvecklades i NORMAs fabrik i Åmotfors, Sverige, med hänsyn till det snabbt växande intresset, särskilt internationellt, för långhållsskytte.

Framsteg har gjort det möjligt att skjuta träffsäkert på sådana avstånd, men många jägare tenderar att glömma att standardammunition inte är anpassad för den här typen av jakt. Många kulor tappar sin prestanda när de har färdats ungefär hundra meter. Dessutom är de ballistiska egenskaperna ofta inte optimerade för precision och tillförlitlighet på långa avstånd. BONDSTRIKE, med sin strömlinjeformade design, plastspets, båtstjärt och unika bondningsteknik, uppvisar däremot extrem precision och ballistiska egenskaper som tidigare bara fanns hos tävlingsammunition. Det viktigaste är att den håller ihop väl även på relativt korta avstånd, när hastigheten är hög, medan liknande kulor från andra tillverkare ofta faller sönder.

2021

Fabriken i Åmotfors når ett rekord på 100 miljoner tillverkade patroner per år.

2022

Beretta-eran börjar - Beretta Holding förvärvar Norma från RUAG Ammotec i juli. I april samma år etablerar Norma sitt amerikanska huvudkontor, sin produktionsanläggning och sitt distributionscenter i Chatham County, Georgia (Garden City, nära hamnen i Savannah). Under 2021 importerade Norma över 400 containrar med ammunition från Europa samtidigt som de tillverkade över 30 miljoner patroner i USA.

November 2022 - Större investering i USA - Beretta Holding tillkännager en investering på 60 miljoner dollar i en ny tillverknings-, monterings- och distributionsanläggning på 300 000 kvadratfot i Bryan County, Georgia. Projektet förväntas skapa 600 nya arbetstillfällen.

För närvarande

Norma tillverkar nu ammunition i ett av världens bredaste sortiment, med över 110 kalibrar för jakt, tävlingsskytte och professionellt bruk. Med över 125 års erfarenhet, moderna anläggningar i både Sverige och USA samt stödet från Beretta Holdings 500-åriga industriella arv fortsätter Norma att leverera högprecisionsammunition till skyttar och jägare över hela världen.