Inner- och ytterballistik

Innerballistik

Innerballistik är en term som beskriver händelsen från det att tändhatten antänds till ögonblicket då kulan lämnar pipan. Det är extremt viktigt att antändningen och brännförloppet är exakt lika från skott till skott. Vi kombinerar rätt tändhatt med rätt krut i varje laddning. Gastryck garanteras inom givna gränser samtidigt som vi optimerar förhållandet precision, hastighet och rekyl.

• Efter avfyrning tar det cirka 0,005 sekunder innan slagstiftet når tändhatten. Stiftet gör ett runt avtryck på tändhatten och tänder dess tändsats – och patronen skjuts samtidigt framåt ungefär 0,1 mm.
• Heta gaser och glödande partiklar far igenom tändhattshålet in i hylsan och krutet antänds.
• Ett ökat tryck för kulan framåt. När den når maximalt tryck får den en hastighet på 300 m/s.
• Från tändning av tändhatten tar det 0,0015 - 0,002 sekunder tills kulan lämnar gevärsmynningen.
• När kulan lämnar gevärsmynningen, omges kulan av heta gaser som skjuter på och får accelerationen att fortsätta under ytterligare några centimeter.
• På grund av att pipan alltid är riktad en aning uppåt, börjar kulbanan ca 3 - 5 cm under siktlinjen.

Bommarna i pipan får kulan att rotera. Långa kulor kräver snabbare rotation än vad kortare gör. Räffelstigningen varierar normalt sett mellan 8"(20,3 cm) till 16"(40,6 cm) beroende på kalibern. Det är också viktigt att slitaget av gevärspipan blir så lågt som möjligt för att skydda den. I tillägg, måste krutet brinna upp helt så det inte finns några rester kvar i pipan. Båda dessa processer kan garanteras genom en väl genomtänkt konstruktion med avseende på hylsa, kula och krut.

Ytterballistik

Kulans beteende efter att den lämnat kulmynningen tillhör ytterballistiken.

• Om skjutavståndet är mycket kortare eller längre än förväntat, måste jägaren hålla högt eller lågt, eller justera kikarsiktet därefter.
• Vid skott inom normala avstånd träffar kulan målet på den exakta punkten.

En högre hastighet på kulan och en högre ballistisk koefficient leder till en mindre avvikelse orsakad av kastvindar.

På grund av kulans optimerade bana och unika design så är den skräddarsydd för specifika jaktkrav. NORMA tilllåter jägaren att fokusera på jakten utan att behöva oroa sig över ammunitionens ballistik. Hög kvalitets- och produktionsstandard ger ett pålitligt och förutsägbart uppförande av kulan inuti och utanför gevärspipan. Observera att det bör alltid övervägas vad som finns bakom målet, då kulor kan färdas flera kilometer och orsaka skada.

Ytterballistik kan även göras komplicerad om man så vill. Exempel: När tyskarna under första världskriget besköt Paris från 120 kilometers avstånd med en kanon, där kulbanan var 30 kilometer från jorden i sin högsta punkt, och kulan var så länge i luften att man fick iakttaga framför framförhållning på Paris beroende på jordens rotation, då hörde en god del matematik till spelet. När däremot en jägare fäller en älg på 100 meter eller kortare skotthåll behövs ingen matematisk alls, det är bara fråga om att hålla i skaftet. Ingen som läser detta skall därför låt sig skrämmas av facktermerna. Vi skall helt enkelt låta bli att använda de allra flesta av dem.

Tänker man sig att man skjuter iväg en gevärskula ut över en stilla vattenyta, precis parallellt med denna, och att man i samma ögonblick som kulan lämnar pipmynningen låter samma sorts kula falla rakt ned från denna, träffar båda kulorna vattenytan på samma gång. Detta experiment är givetvis svårt att utföra i praktiken, och man skall dessutom icke skjuta i flack vinkel mot vattenytor, detta eftersom en gevärskula hoppar på vattnet ungefär som när man kastar smörgås med flata stenar, och man vet aldrig vilken riktning kulan tar, endast att den hoppar iväg kilometervis.

Orsaken till att bägge kulorna träffar vattenytan är givetvis att tyngdkraften drar dem nedåt. Tyngdkraften är lika stor oavsett om kulan är i rörelse framåt eller ej, och den kula som man låter falla rakt ner, faller lika långt per sekund som den kula man skjuter framåt.

Skjuter man på ett mycket kort håll är kulan i rörelse endast några hundradels sekunder, och den hinner därför icke falla långt. Den så kallade kulbanan är därför flack på korta skotthåll. På 300 m skotthåll är skjuttiden, det vill säga den tid kulan behöver för att nå fram till tavlan, ungefär en halv sekund, på vilken tid kulan hinner falla rätt långt nedåt.

En snabb kula har en flackare kulbana än en långsam kula helt enkelt beroende på att den snabba kulan hinner fram till tavlan på olika skotthåll, så att den snabba kulan måste uppehålla sig lika länge i luften som den långsamma, faller båda kulorna lika långt. En spetsig kula har en flackare kulbana än en trubbkula beroende på att den bromsas mindre av luftmotståndet och därför når fram till tavlan på kortare tid. Däremot faller den spetsiga kulan vid samma skjuttid precis lika långt som en trubbkula.